Skinny-thinny

Julens alla glädjekilon är nu borta. Tänk vad vinterkräksjukan kan lösa. Efter ett och ett halvt dygn utan någon form av fast föda kan jag lugnt säga att mina händer skakar och min blick är något ofokuserad. Jag orkar liksom inte med mer nu. Först revbenet och sen det här. Jag känner mig som en jävla kryppling.

Tur att jag har en katt som inte lämnar min sida när jag är sjuk, i alla fall. Men han tar igen det genom att vara extra busig idag, det monstret.

Just nu hägrar nyår. Puss.